På onsdag är det dags. Det är lite svårt att greppa det faktum att jag endast har en hel dag kvar i Sverige innan jag flyttar. Mina känslor åker runt som i en torktumlare inom mig och jag vet inte riktigt vad jag känner. Det är mitt livs äventyr jag är på väg att ge mig ut på så naturligtvis är det spännande och pirrigt. Samtidigt är det skrämmande och lite läskigt eftersom jag slänger mig ut i något okänt. Jag vet inte hur jag kommer att trivas och hur det kommer att kännas. Även om vänner och familj stöttar mig i mitt beslut och många tycker jag är modig som vågar bryta upp och prova något nytt, så är det tufft att veta att jag genom mitt beslut även gör så många personer i min närhet ledsna. Men jag måste följa mitt hjärta och just nu för mitt hjärta mig till Australien.
Det känns som om vi har pratat om flytten i en evighet och förberedelserna har pågått hur länge som helst men sen nu, när det är dags, känns det samtidigt som om det har gått så fort. Den senaste dryga veckan har varit fylld av stunder att minnas med familj och vänner men även av tårar och avsked. Förra söndagen tog jag avsked från bror med sambo och idag av min syster. Det var tufft. Väldigt jobbigt att inte veta när man ses näst (frånsett via Skype då).

Allra käraste syster!
Jag saknar Simon massor och ser verkligen fram emot att få ses. Vi har inte kunnat ha särskilt mycket kontakt den här veckan pga tidsskillnaden och hans avsaknad av internet och fungerande telefon. Det kanske inte var supersmart att åka vid olika tidpunkter då det hade varit skönt att ha honom här vid min sida som stöd, särskilt på onsdag då jag säger hej då till mamma och börjar min långa resa söderut. (Men när vi bestämde det trodde vi ju att Simon skulle börja jobba tidigare än det i slutändan blev. )
recent comments