12 Jun 2012

A heartfelt talk

10 Comments Move to Australia

I had a heartfelt phone conversation with my mum last night and it feels like a big weight has been lifted from my shoulders. I know that my decision to move really hurts her and that she’ll miss me terribly (even if she of course wants me to be happy). Knowing this have caused me to having problems sharing this whole process with her and my feelings. I don’t want to hurt her but it seems like I’ve done just that by shutting her out too.

I’ll miss her too, lots and lots! But this move is something that I need to do even if it means I’ll hurt people close to me. I need to do this for me, for my happiness. I want to do it . But of course my feelings are mixed. I’m happy and excited but at the same time sad and a little bit scared. It’s a big leap I’m about to take, a leap I rather take with the support of my family.  There will be ups and downs along the road and of course I’ll do what I can to keep my family close, even from a distance.

Älskade mamma!

I know I’m rambling, it’s hard to put down in words how I feel but I want to be honest and not just portrait a glorified side of this situation. Yes I’m moving to Australia, this exotic place so many people love and dream about at least visiting. An opportunity and a chance of a lifetime  but there is two sides to the story: a happy one and a sadder one and sadly you can’t have one without the other.

 

 

Related Images:

Tags: , ,
written by
The author didn‘t add any Information to his profile yet.
Related Posts

10 Responses to “A heartfelt talk”

  1. Reply Tess says:

    Leaving my family would be the hardest part if I moved to Australia, I think.. Lucky there is Skype! :-) Maybe planning a trip to come & visit you in Australia would make things easier for your mum?

    I wouldnt mind moving Australia a bit closer to Sweden.. maybe we could drag it here and place it just outside of UK? ;-)

    • Reply simon & anna says:

      I agree, let’s move Australia a little bit closer. There is a big ocean out there, I’m sure it will fit. But lets keep the nice weather too. :)

  2. Reply Sandra says:

    Hej Anna,
    Vad jag forstatt sa ar det oftast du som skriver fast ibland skriver du pa engelska? Och da gar det ocksa bra att kommentera pa svenska? kanns bara enklare eller lite mer presonligt ibland. Vad jag vill saga var iallafall att jag forstar precis hur du kanner! Det skulle kunna varit jag som skrivit inlagget nar jag flyttade hit. Det ar pa nagot satt sa skont att lasa att det finns de som ocksa tar beslutet och kanner exakt samma jobbiga kanslor som en sjalv. Saknaden mellan mor och dotter kommer aldrig ga over, det ska jag inte saga for den kommer alltid finnas dar i allt man gor, men anda kanner man att man maste ta det steget som du pratar om och gora det som kanns ratt for en sjalv. Kram Sandra

    • Reply simon & anna says:

      Hej Sandra,
      Du har fattat det helt korrekt och man får kommentera på vilket språk man vill. Men om jag ska förstå så rekommenderas svenska eller engelska. :)

      Så skönt att höra att jag inte är ensam. Det är en jobbig känsla att veta att man medvetet sårar folk man älskar.

      Kram

  3. Reply Sandra says:

    Kunde inte heller lata bli att dela med mig av detta inlagg i min blogg, for det var sa fint, hoppas det ar ok!? =) kram

  4. Reply Syster Yster says:

    Klart att vi stöttar dig. Men vi kommer sakna att ha dig nära!!!

  5. Reply Malo says:

    Det här inlägget beskriver nästan exakt min relation till min mamma. Vi är också mitt uppe i en eventuellt flytt till Aus och jag vet att min mamma är glad att vi får chansen och tycker att vi ska ta den samtidigt som hon är och kommer bli väldigt ledsen när vi flyttar. Detta har gjort att jag har svårt att diskutera hela grejen och flytten med henne mer än på ett ytligt sätt. Borde nog ringa henne och ta ett “snack”. Mamma är ju bäst! :)

    • Reply simon & anna says:

      Ja, det är svårt att prata om det för man vill ju inte såra någon. Jag mådde så mycket bättre när jag pratat med min mamma även om det var jobbigt.

      Det är fortfarande inte lätt att vara långt ifrån och nu går vi istället som katten runt het gröt gällande ämnet hur länge vi planerar att stanna här.

      Svårt att ta chanser i livet och veta att man sårar nära och kära men hoppas ni ändå tar utmaningen, det är värt det. Tycker även du ska prata med din mamma, det hjälper. Lycka till!

Leave a Reply